Publicerad den Ekonomi

En gång för alla – varför du bör samordna dina utomhusprojekt

Jag har en granne som under de tio år jag bott här grävt upp sin tomt vid fem olika tillfällen. Först för att fixa dräneringen. Några år senare för att lägga ny uteplats. Därefter för att dra fram el till en ny belysning. Sedan för att bygga en pool. Och senast för att anlägga en gräsmatta efter att den första förstörts av alla grävningar. Varje gång har grävmaskinen stått på tomten i en vecka, grannarna har klagat på bullret, och hans fru har suckat över att trädgården ser ut som ett slagfält. Hade han bara samordnat allt på en gång hade han kunnat göra allt på en månad, sparat hundratusentals kronor, och sluppit leva i byggkaos i tio år. För den som bor i Stockholmsområdet finns det många entreprenad Stockholm-företag som kan hjälpa dig att tänka i de här banorna – att se helheten istället för delarna.

Samordning är ett av de mest underskattade verktygen i alla byggprojekt. När du ändå ska gräva för dräneringen, varför inte samtidigt dra fram ledningar för el till den framtida poolen? När du ändå har en grävmaskin på tomten, varför inte samtidigt schakta för den uteplats du ändå planerar att lägga om några år? När du ändå ska anlägga gräsmatta, varför inte göra det efter att alla andra arbeten är klara, istället för att lägga den och sedan riva upp den igen? Det låter självklart när man säger det, men i praktiken är det få som tänker så långsiktigt. De flesta gör en sak i taget, och betalar för det flera gånger om.

Ett av de vanligaste exemplen är dränering och trädgårdsanläggning. Många husägare dränerar sitt hus, återställer marken, lägger ny gräsmatta och planterar buskar. Några år senare vill de bygga en altan eller en pool. Då måste de gräva upp allt igen. Om de istället hade planerat altanen eller poolen redan från början, och lagt in dem i samma entreprenad som dräneringen, hade de sluppit betala för att gräva upp och återställa två gånger. Dessutom hade de kunnat samordna materialtransporter, minska antalet störande veckor, och förhandla fram ett bättre totalpris eftersom entreprenören får ett större uppdrag.

En annan vanlig kombination är dränering och markarbeten inför solceller. Om du planerar att installera solceller på taket inom några år, men ändå ska dränera huset, varför inte samtidigt dra fram kablar och förbereda för växelriktaren? Kabeldragningen kräver grävning, och den grävningen kan göras samtidigt som dräneringen. Att göra det i efterhand innebär att du måste gräva upp nyplanterade ytor, och att du riskerar att skada den nya dräneringen. Samordning är inte bara en fråga om pengar – det är en fråga om att inte förstöra det du redan har gjort.

För den som bygger nytt är samordningen ännu viktigare. När du ändå har en entreprenör på plats för att schakta för grunden, varför inte samtidigt lägga ledningar för vatten, avlopp och el till garage, pool, altan och utomhusbelysning? Att göra det i efterhand är dyrt, tidskrävande och riskerar att skada den nya grunden. Många som bygger nytt ångrar att de inte tänkte längre fram när de hade chansen. De sparade några tusenlappar på att inte dra fram extra ledningar, och fick lägga tiotusentals på att göra det i efterhand.

Det finns en annan aspekt också: tiden du själv måste lägga på att vara hemma, att ta emot hantverkare, att städa undan, att leva i byggkaos. Om du samordnar alla projekt till en period, har du en period av störning. Om du sprider ut dem över flera år, har du flera perioder av störning. För de flesta är det bättre att få det överstökat på en gång. Du kan ta en veckas semester när det värsta arbetet pågår, och sen vara klar. Istället för att varje år ha en vecka där tomten ser ut som en byggarbetsplats och grannarna klagar.

Dränering Stockholm är ett av de projekt som ofta blir startpunkten för samordning. Eftersom det ändå …

Publicerad den Ekonomi Garage & verkstad Hus & Hem

Miljösmart takläggning

Allt fler husägare vill bygga och renovera med hållbarhet i åtanke. Taket är inget undantag. Valet av takmaterial påverkar inte bara ditt hus utseende och din ekonomi – det påverkar också miljön. Livslängd, återvinningsbarhet, energiförbrukning vid tillverkning och transport – allt detta spelar roll. För den som bor i Stockholmsområdet och planerar ett takbyte finns det flera miljösmart alternativ att välja bland. En kunnig takläggning Stockholm-firma kan guida dig genom djungeln, men här är en översikt över de vanligaste materialen ur ett hållbarhetsperspektiv.

Tegelpannor är ett av de mest miljövänliga alternativen om man ser till hela livscykeln. Tegel tillverkas av naturlera som bränns vid höga temperaturer. Produktionen är energikrävande, men livslängden är mycket lång – ofta över 100 år. Ett tegeltak behöver alltså bytas extremt sällan, vilket minskar den totala miljöpåverkan. Dessutom är tegel återvinningsbart. Gamla tegelpannor kan krossas och användas som fyllnadsmaterial eller, om de är i gott skick, återanvändas på andra tak. För den som bor i Huddinge, med sina många äldre villor, är tegel ofta det självklara valet både estetiskt och miljömässigt. Takläggare Huddinge har stor erfarenhet av att arbeta med tegel och kan ge råd om återanvändning av befintliga pannor.

Betongpannor är ett annat vanligt alternativ. Betong tillverkas av cement, sand och vatten, och har en lägre energiförbrukning vid tillverkning än tegel. Livslängden är också god, ofta 40–60 år, men betong är svårare att återvinna än tegel. Däremot kan betongpannor krossas och användas som fyllnadsmaterial i väg- och anläggningsprojekt. Betong är också tyngre än tegel, vilket innebär högre transportkostnader och större klimatavtryck vid leverans. För den som prioriterar pris framför absolut lägsta miljöpåverkan är betong ett bra val, särskilt om man bor nära en tillverkare.

Plåttak har blivit allt populärare, och ur miljösynpunkt finns det flera fördelar. Plåt är lätt, vilket minskar transportkostnaderna och klimatavtrycket. Livslängden är lång, 50–70 år, och plåt är fullt återvinningsbar. Stål är ett av de mest återvunna materialen i världen, och en stor del av all ny plåt tillverkas av återvunnet stål. Nackdelen är att tillverkningen av stål är energikrävande, och ytbehandlingen (galvanisering eller lackering) kan innehålla kemikalier som påverkar miljön. För den som bor i Nacka, med närhet till vatten och känslig natur, är plåttak ett utmärkt val eftersom det inte kräver kemisk behandling under sin livstid. Takläggare Nyköping kan berätta mer om vilka plåtsorter som är mest miljövänliga.

Papptak är det minst miljövänliga alternativet av de vanliga takmaterialen. Papp tillverkas av bitumen, en oljeprodukt, och har en relativt kort livslängd på 20–30 år. Det är svårt att återvinna och hamnar ofta på deponi efter rivning. För den som ändå måste ha ett papptak, till exempel på ett platt tak eller en komplementbyggnad, finns det dock miljövänligare alternativ som EPDM-gummi eller PVC-tak som har längre livslängd och är mer återvinningsbara. Vissa tillverkare erbjuder också papptak med högre andel återvunnet material.

Oavsett vilket material du väljer finns det några generella råd för att minska miljöpåverkan. Välj en lokal takläggare för att minska transporter. Återanvänd befintligt material om det är i gott skick. Välj material med lång livslängd – det mest miljövänliga taket är det som inte behöver bytas. Och glöm inte att ett välisolerat tak minskar husets energiförbrukning, vilket är bra både för miljön och för din plånbok. Genom att göra medvetna val kan du få ett tak som är både vackert, hållbart och så snällt mot planeten som möjligt.…

Publicerad den Ekonomi Företag

Plastens revansch – när polymeren är överlägsen stålet

För den som vuxit upp med bilden av att riktiga apparatskåp är gjorda av stål, kan det kännas fel att ens överväga plast. Plast är för leksaker, för engångsartiklar, för billiga produkter. Men den bilden är föråldrad. Moderna kapslingar i plast är konstruerade för att klara miljöer som skulle få de flesta stålskåp att rosta sönder på några år. De är lätta, korrosionsbeständiga, och i många fall både starkare och tätare än sina motsvarigheter i metall. För den som installerar elektronik i kemiskt aggressiva miljöer, i närheten av vatten, eller i applikationer där vikten spelar roll, är plast ofta det smartaste valet.

Det finns flera olika plaster som används för apparatskåp, var och en med sina egna styrkor. Polykarbonat (PC) är den vanligaste för kraftiga kapslingar. Det är slagfast, UV-beständigt och tål temperaturer från minus 40 till över 100 grader. Polykarbonatkapslingar används ofta utomhus, till exempel för att skydda elektronik vid vägar, i parker eller på byggarbetsplatser. De är också vanliga i livsmedelsindustrin, där de tål daglig spolning med vatten och rengöringsmedel. Till skillnad från stål rostar de inte, och de är lätta att rengöra med högtryckstvätt.

ABS (akrylnitril-butadien-styren) är billigare än polykarbonat och har bra slagtålighet, men är inte lika UV-beständig. Därför används ABS främst inomhus, i torra och tempererade miljöer. ABS-kapslingar är vanliga i elektronikindustrin, i kontrollrum och i apparater där utseendet spelar roll. De kan gjutas i olika färger och ytstrukturer, vilket gör dem populära för produkter som ska säljas till konsumenter. För den som bygger en prototyp eller en mindre serie är ABS ofta ett utmärkt val.

Polyester, särskilt glasfiberförstärkt polyester, är det tyngsta alternativet. Det är extremt starkt, tål de flesta kemikalier, och har utmärkta elektriska isoleringsegenskaper. Polyesterkapslingar används ofta i elverk, transformatorstationer och andra utomhusapplikationer där kraven på mekanisk hållbarhet är höga. Nackdelen är priset – polyesterkapslingar är ofta dyrare än både polykarbonat och ABS. Men för den som behöver en kapsling som ska stå i en aggressiv miljö i många år kan det vara värt investeringen.

En av de största fördelarna med plastkapslingar är vikten. En plastkapsling väger ofta en tredjedel av en motsvarande stålkapsling. Det gör den lättare att montera, särskilt på väggar eller i tak som inte är dimensionerade för tunga laster. Det minskar också fraktkostnaderna och gör det enklare för servicepersonal att hantera kapslingen vid underhåll. I mobila applikationer, som på fordon eller i båtar, är vikten ofta avgörande – och då är plast överlägsen.

En annan fördel är korrosionsbeständigheten. Plast rostar inte. Punkt. Den påverkas inte av saltvatten, av kemikalier, av fukt. I en hamnmiljö, där saltluften skulle förstöra ett plåtskåp på några år, kan en plastkapsling stå i decennier. I en kemisk fabrik, där syror och baser i luften snabbt angriper metall, är plast ofta det enda materialet som håller. Och i livsmedelsindustrin, där högtrycksspolning med aggressiva rengöringsmedel är vardag, är plast både praktiskt och hygieniskt.

Men plast är inte alltid bäst. För applikationer där mekanisk styrka är avgörande – där kapslingen kan utsättas för tunga stötar eller där den ska bära tung utrustning – är stål ofta överlägset. Plast kan spricka under extrem belastning, medan stål böjer sig men förblir helt. För brandklassade installationer, där kapslingen måste vara obrännbar, är metall det enda alternativet. Och för miljöer med mycket hög temperatur, över 100 grader, börjar de flesta plaster mjukna eller deformeras.

För den som behöver en kapsling som är både lätt och extremt korrosionsbeständig är plast ett utmärkt val. Den är prisvärd, underhållsfri och finns i många olika utföranden. För tuffare miljöer, där mekanisk styrka och brandklassning krävs, är apparatskåp i rostfritt ofta det bättre alternativet. Det handlar om att matcha rätt material med rätt applikation. Och för allt fler installationer idag, är plastmaterialet det som vinner.…

Publicerad den Företag Hus & Hem

Vad händer egentligen när toaletten vägrar samarbeta?

Det börjar ofta i det tysta. Vattnet i handfatet rinner lite långsammare än vanligt. Disken tar några extra sekunder att tömmas. Du tänker att det kanske är något som fastnat, att det går över. Sedan kommer dagen då du spolar toaletten och vattnet stiger istället för att sjunka. Paniken är ett faktum. Stopp i avlopp är en av de vanligaste och mest frustrerande problemen som kan drabba ett hem. Men vad är det egentligen som händer där nere i rören? Och varför blir det vanligare för varje år som går? För att förstå det måste man backa bandet ett par decennier.

Förr i tiden använde vi mer vatten. Badkar fylldes och tömdes, disk sköljdes under rinnande kranar, och toaletterna hade rejäla spolningar. Stora mängder vatten forsade genom avloppen och sköljde med sig fett, tvålrester och andra beläggningar. Systemen rensades i princip automatiskt. Men med tiden har vi blivit mer miljömedvetna. Vi snålar på vattnet, använder snålspolande toaletter och kortare duschar. Det är bra för miljön, men det har en baksida. Mindre vatten innebär mindre transportkraft i rören. Fett och smuts hinner lägga sig på rörens insidor, och lager efter lager byggs upp. Till slut blir röret så smalt att vattnet knappt kan passera. Då uppstår stoppet.

En annan anledning till att stopp blir allt vanligare är vad vi spolar ner. Hushållspapper, blöjor, bindor, tops, bomull, hårstrån och tandtråd – allt detta är vanliga syndare som inte hör hemma i avloppet. Många tror att toaletten är en soppåse, men den är inte byggd för att hantera annat än vatten, urin, fekalier och toapapper. Tänk efter nästa gång du ska slänga en tops. Det tar två sekunder extra att lägga den i papperskorgen. De två sekunderna kan spara dig en översvämning i källaren. För den som bor i Stockholm och behöver professionell hjälp finns det spolning avlopp Stockholm-företag som kan rycka ut dygnet runt.

Det finns också en tredje faktor som många glömmer: rörens ålder. I äldre fastigheter är rören ofta gjorda av gjutjärn, som med tiden rostar från insidan. Rostflagor lossnar och lägger sig i botten av rören, vilket skapar en grogrund för nya stopp. Plaströr är bättre, men även de kan med åldern bli spröda och få sprickor där beläggningar kan fastna. En rörinspektion Stockholm kan avslöja om dina rör lider av rost, sprickor eller andra skador. Med en kamera inne i rören ser man exakt vad som orsakar problemen, och kan rekommendera rätt åtgärd – från enkel spolning till relining.

För den som vill undvika stopp finns det flera enkla saker att göra. Torka ur stekpannan med hushållspapper innan du diskar den. Häll aldrig matfett i vasken – låt det svalna och släng det i soporna. Rensa vattenlåsen i handfat och dusch med jämna mellanrum. Och en gång i månaden, spola några minuter med hett vatten och diskmedel för att lösa upp fett som ändå kan ha lagt sig. Små vanor som gör stor skillnad. För när stoppet väl är ett faktum, är det inte bara obehagligt – det kan också bli dyrt. Vatten som svämmar över golvet kan orsaka skador för tiotusentals kronor. Så nästa gång du står med en tops i handen, tänk efter. Papperskorgen finns precis bredvid.…